annasjolund

Sådär
Nu har jag ätit middag och tagit min plats i soffan där jag tänker befinna mig resten av kvällen tills det är dags att förflytta sig till sängen.
Såna kvällar är väldigt behövliga ibland.

Men jag kan inte stoppa mig själv från att förundras vart allt tog vägen?

Jag tänker tillbaka 3-4 år och på vad jag och mina vänner gjorde då.
Kanske mycket dumt men Gud vad vi hade roligt när vi gjorde det.
När man inte var hemma själv en enda kvällen på flera veckor...
Det var alltid nåt bus på gång.
Och då var alla med hela tiden inte att man bara hittade på nånting 2 st utan då var det alla 7-8 st som klämde in sig i samma flickrum och levde!
Och då var det verkligen alla!
Det var vi som aldrig skulle splittras och vi som skulle gå runt lillfjärden med våra barnvagnar tillsammans och vi skulle minsann vara brudtärnor på varandras bröllop.
Allihopa.
Varför är det alltid så här?
Att man saknar det som redan varit?
Att man alltid vill någonstan där man inte är?
Konstigt det där...

Inte alls för att jag klagar det minsta på det jag har nu,
Jag trivs bra men på nåt sätt så känns det som om man växer upp i ljusets hastighet.
Tar ett litet stopp och sen rusar man vidare 5 år.
Och sitter sen där och tänker på samma sätt som jag tänker nu...

Oj, vad djup jag börjar känna mig.
Bäst att rycka upp mig igen :)

That old me is dead and gone but the new me'll be all right :)

Jag har iaf dom absolut bästa vännerna en människa kan tänka sig :D

Men nu tänker jag umgås med Regina spektor, A fine frenzy, Millow m.fl

I'll be back!